CARLA ORDENES DUFFAU inför konstutställningen 2-17 november

Jag studerade konst vid Universitet av Chile, men mina kreativa verksamhet började mycket tidigare. Jag kommer från en konstnärsfamilj. Min mamma är också konstnär och pappa är poet. Mina första steg i att teckna och måla kom på naturligt initiativ och under moderlig ledning. Från mycket ung ålder arbetade jag på konstmässor som porträttör och målare. Under mina yngre år arbetade jag i en keramik- och screentrycksverkstad. Vid 19 år ålder, läste jag antropologi vid Universitetet av Chile. Tre år senare började min utbildning på konstskolan vid samma universitet. År 2000 lämnade jag mitt hemland, för att bosätta mig i Europa. Har bott både i spanska Barcelona och Madrid under sammanlagt 5 år. Flyttade till Stockholm och bodde där i 3 år. Därefter bodde jag i Bryssel och flyttade 3 år senare till Saint-Astier Frankrike. Fem år senar i d2019 bosätta jag i Småland tillsammans med min man. Där har jag min ateljé, i en liten by, omgiven av skogen som hon älskar”.

”Mitt arbete fokuserar på den respekt och kärlek jag känner för jorden och livet. Jorden som en levande varelse, som de infödda folken i det pre-columbianska Amerika förstår. Mina kulturella rötter är många, men de infödda är de som mitt hjärta identifierar sig mest med. Landet som mänskligheten behöver skydda utan villkor. Ur detta perspektiv ser jag den nära relation som finns mellan den behandling som mänskligheten har gett och ger till kvinnor, till det feminina, och den behandling som den ger till jorden. Så länge kvinnor och det feminina inte respekteras kommer vi aldrig lära oss att ta hand om och respektera jorden. Det är genom denna analogi jag finner förnuft och mening i mitt arbete. Och det är av denna anledning som mina huvudpersoner är kvinnor. Resan mot att bli medveten om det historiska behovet av att ta hand om vår planet och respektera oss själva som en komplett och odelad mänsklighet innebär att blicka inåt och se över de mörka rummen som vi inte vill se. Mitt arbete vill vara levande och är föremål för ständig förändring som livet självt. Mina teman och uttrycksformer är alltså alltid öppna för förändring och försöker inte anpassa eller begränsa sig till något specifikt mönster eller stil.”