BILDER SOM SKA STÄLLA EN FRÅGA

Det här är teman för Britt Bogårdh inför vernissaget i Pukeberg.
– Jag ska sätta mig ner och plocka fram vad jag ska visa så att det ska stämma färgmässigt, säger hon när jag pratar med henne några veckor före utställningen.
Men en sak vet hon säkert.
– Det blir inga människor på bilderna, det blir mer ödsligt.
Den här gången! För ibland tvingar personer sig påstridigt in i hennes bilder. Påstår hon!
Vad vill du med ditt måleri?
– Jag vill att mina målningar ska ställa en fråga, väcka en känsla eller att fånga ett skeende.
Du har ofta hus på dina bilder, vad är det som inspirerar dig till det?
– Det är ljuset och skuggor som finna där och så börjar hon berätta om sin kamp med färger när hon nu ska måla ett plank vid en bakgård med hus. Planket ska bli blått, och blått är en svår färg, säger hon.
Men hon hoppas att tavlan ska bli klar till utställningen.
Britt Bogårdh har en annan karriär bakom sig, sjuksköterska och sjukvårdslärare. Det var först vid pensioneringen som det blev fart på målandet. Visserligen hade hon en mormor som målade och Britt fick prova på. Men en målarkarriär var det inte tal om.
– Att bli konstnär på heltid var aldrig min önskan. Det verkade vara så ensamt och inåtvänt. Jag ville arbeta med människor.
Men vid pensioneringen 2016 tog intresset hon hade haft under hela livet över. Nu talar hon inte om ensamhet och inåtvänt.
– För mig är bildskapandet en njutning, en kamp med färger, en glädje och ett tvingande behov, säger hon.
De här åren har varit framgångsrika. Blivit antagen till Liljevalchs och Sydosten, förutom en rad utställningar.
Nu säger vi välkommen till Pukeberg!