EN JÄRNBIT OCH KONST SKAPAS

Tidigare har han varit med på någon Vårsalong.
Han vill göra intryck med sin konst.
– Det ska bli intressant att ställa ut i Pukeberg, säger han.
Att han blev konstsmed är egentligen en tillfällighet. Visserligen hade Lars en farfar som jobbade som smed, men det var först när han kom in på skola för blivande konstsmeder som han fastnade.
– Ung och jag visste inte vad jag skulle göra, men sökte till konstskolan och kom in. Sedan den dagen har jag varit fast.
Under åren har han arbetat med konstnärer som Erik Höglund och Bertil Wallin och året med den gamle mästaren på Boda, som han efterträdde, var en bra tid.
– Då lärde jag mig mycket.
Sedan 1978 har han jobbat med konstsmide och tre år tidigare hade hade fått mästarbrevet för konstsmidesyrket.
Därefter har det blivit en rad av samlingsutställningar och separatutställningar runt om i hela landet.
Antalet  offentliga utsmyckningar som bär Lars Larsson signatur är många. Även i många kyrkor finns hans konst.
Hur ser ditt skapande ut, varifrån kommer inspirationen?
– Det händer inget förrän jag börjar jobba med materialet. Bara gå och driva och tänka räcker inte. Jag måste sätta igång och se vart det bär, säger han.
Och han är inte rädd för att misslyckas.
– I misslyckadet hittar jag något nytt, det gäller att snappa upp det som är fel.
Är du vän med järnet?
– Det är jag verkligen, det är tungt och ett krävande arbete. Men vi kommer överens för det mesta.
Vad ska du visa i Pukeberg?
– Det blir lite av varje, det jag jobbar med just nu. Jag har börjat jobba mycket med kontraster. Lite rost är en egenskap järnet har och det ger kontraster.
– Symboliskt är det kanske fult, men det blir fint, lovar Lars Larsson.